Istället för det vanliga långa Reginatåget, som vi från Vänersborg - Trollhättan vanligtvis åker med till Göteborg, kom ett litet skruttigt tåg. Vi som gick på i Vänersborg fick alla plats. Värre med de som startar sin färd i Trollhättan. Eftersom jag skall gå av i Älvängen vill jag sitta på yttersta sätet av tre. I Trollhättan kom en ung tjej och hoppade in på platsen innanför mig. Tåget var precis "knök"-fullt. Efter en liten stund berättade tjejen att hon måste till toaletten för att sminka sig. Att jag uttryckte att hon var så söt och absolut inte behövde det brydde hon sig inte alls om. När hon gick hoppade en kille in och satte sig. Jag kom i prat med honom. Det visade sig att denne kille, med utländskt ursprung, studerade till förskollärare. Vi kom att prata om teater. Jag uttryckte att vi skulle vilja att även ungdomar gick på teatern. Att det är svårt att veta vad som attraherar unga och att en del av det utbud vi får till oss förstår jag mig inte på. Han sa då att det jag inte förstår kanske är det vi skall betälla! Det var en mycket trevlig och intressant pratstund. Efter 25 minuter kom den unga tjejen tillbaka. Killen hoppar då över mig och låter tjejen sätta sig igen. Jag blir lite fachinerad över detta och tittar lite förvånat på henne. Hon rycker då på axlarna och säger att hon måste läsa och därför gärna tog sittplatsen tillbaka när hon fick chansen. Vad läser du till då? Jag skall bli sjökapten! Älvängen ropar högtalaren och jag reser mig för att "knö" mig till dörren.
Verkligheten överträffar teatern ibland tänker jag när jag går där alldeles ensampå perrongen och ser det överfulla tåget tuffa vidare mot Göteborg med både förskole- och sjökaptenstuderande.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar