Slå pattarna i taket. Folkteatern Göteborg

Så har jag varit på teater igen. Återigen unga tjejer som beskriver sin situation. Lite 70-talsstuk när det gäller att det är mannen som har makten och upp till kamp. Det är väl mycket som förändrats, eller? Nu har väl tjejer samma chanser? Sedan gillar jag inte att man hoppar på Jan Guillio. Visst har han personifierat mansgris tidigare. Men i hans senaste böcker tycker jag verkligen han beskriver kvinnor på ett respektfullt sätt. Men annars var de kul. Jag fick många goa skratt och ger högsta poäng till deras sätt att agera och få med sig publiken. Sedan blir jag lite generad när det pratas på detta sätt om knulla och pulla. Och sträcka upp två fingrar i luften och skrika " pulla" i takt. Nej där går gränsen fast det var nog bara jag och Lasse som inte hängde med på detta. publiken var 95% unga kvinnor. Lasse och jag hade en diskussion om vi fått något tänkvärt med oss. Naja...

Min mammas dotter. Maria Nohra

Vänersborgs teater var fylld med en blandad publik. Många unga, många med utländsk påbrå. Vilken härlig stämning när Vänersborgstjejen kom tillbaka till "stan" för att uppträda på scen. Mycket energi! Hon berättar om sin uppväxt med en mamma som styr och ställer. Att man själv blir som sin mamma och avslutar med att hennes högsta önskan egentligen är att bli kär och bo nära sin mamma. Mycket dans där hon verkligen släpper loss. Fast det bästa är publiken! Så härligt att ha vår teater kvar och att den som i det här fallet verkligen är ett forum för att nå ut med ett budskap. Marah från Syrien har lärt sig svenska bra och naturligtvis var det underbart att kunna bjuda med henne. Inga problem att få gratisbiljetter för flyktingar till föreställningen av Vänersborgs teaterförening.

Les Miserables

Det kan ju tyckas att denna blogg är död men så är inte fallet. Det är jag som så sällan går på teater. Annat var det när jag var ordförande i teaterföreningen. Dels såg jag till att det kom många teatrar till Vänersborg. Dels såg jag till att de passade mitt schema så jag kunde gå. Så gick jag alltid. Ibland hade jag kanske inte lust och kände mig trött men så tvingade jag mig dit. Oftast fantastiskt trevligt. Nu har jag varit på Brodway! Les Miserables har gått här i många år. Jag har faktiskt inte sett den här klassikern tidigare. Nu var det dags. Tre timmar som gick snabbt. Vi googlade lite på handlingen innan vilket var bra så man hade grundstoryn klar för sig. Det är inte lätt att uppfatta allt när det sjungs på engelska. Karaktärerna var häftiga. Bordellmamman och hennes vidriga karl. Den lille pojken som bar på sanningar. Nu skall jag hem och läsa Victor Hugos klassiker samhällets olycksbarn.