Cirkopolis: Cirque Eloise

Så härligt att en gråkall lördag kunna ta tåget ner till Göteborg och efter 50 minuter är jag i hjärtat av staden och kan uppsöka Stora teatern för nycirkus. Häftigt att få ta del av akrobatiska övningar i denna storslagna föreställning med videobakgrund och vacker musik. Grå män i grå miljö blandat med vackra kvinnor i rött. För första gången i Sverige och endast två föreställningar. Så underbart att jag inte missade detta. 

Sveriges Historia: Özz Nujen och Måns Möller

Tåg till Göteborg, spårvagn till Järntorget och efter en fika på Expressohus promenerade vi till Draken. Jag hade hört att denna föreställning var rolig men kände mig skeptisk till Özz. Men så rolig den var! Jag har inte skrattat så mycket på länge. Fantastiska prestationer. Det enda som inte riktigt nådde topp var när de satte sig ner för att prata om flyktingar som kommer och hur vi tar emot dem. Kan det vara så att jag lever så mycket i detta att jag inte riktigt orkar höra detta prat längre. Men det var bara en liten passus annars var de så roliga med sin drift av det svenska. 

I februari kommer de till Vänersborg. Funderar om jag skall gå och se dem ännu en gång för att se hur mycket som är improvisation. 

Oförhappandes: Ronny Eriksson

Vad härligt att gå på en fullsatt teater i Vänersborg. "Stå upp" är populärt. Ronny är ett säkert kort. Naket och avskalat på scenen. Bara ett piano och en duktig pianist. Jag blev mycket nyfiken på denne man vid tangenterna. Han verkade mycket introvert och blyg i sin rutiga flanellskjorta. Spelade och sjöng dock gudabenådat. Det blev några goa skatt men tyvärr tyckte jag inte att jag riktigt kände nerven. Har jag hört det mesta förut? Lasse skrattade mer än jag och det kanske var så att det var männen som hade mest behållning. Kul ändå att Riksteatern kommer till Vänersborg så att vi har chans att få gå på teater. 

Full rulle. Amatörteater Lilla Edets aula

Kul uppsättning som beskriver Lilla Edets pappersbruk. Det börjar med en film där jag kunde känna igen flera edetbor. Mycket bra rollprestationer med sång och kul effekter. Hillevi Pettersson hade gjort två stora målningar som var i bakgrunden. Imponerande. Kul att gå på den här typen av teater där vi också träffade gamla bekanta. Det var samtidigt lärorikt om den gamle Häger och patron Dicksson. 

Slå pattarna i taket. Folkteatern Göteborg

Så har jag varit på teater igen. Återigen unga tjejer som beskriver sin situation. Lite 70-talsstuk när det gäller att det är mannen som har makten och upp till kamp. Det är väl mycket som förändrats, eller? Nu har väl tjejer samma chanser? Sedan gillar jag inte att man hoppar på Jan Guillio. Visst har han personifierat mansgris tidigare. Men i hans senaste böcker tycker jag verkligen han beskriver kvinnor på ett respektfullt sätt. Men annars var de kul. Jag fick många goa skratt och ger högsta poäng till deras sätt att agera och få med sig publiken. Sedan blir jag lite generad när det pratas på detta sätt om knulla och pulla. Och sträcka upp två fingrar i luften och skrika " pulla" i takt. Nej där går gränsen fast det var nog bara jag och Lasse som inte hängde med på detta. publiken var 95% unga kvinnor. Lasse och jag hade en diskussion om vi fått något tänkvärt med oss. Naja...

Min mammas dotter. Maria Nohra

Vänersborgs teater var fylld med en blandad publik. Många unga, många med utländsk påbrå. Vilken härlig stämning när Vänersborgstjejen kom tillbaka till "stan" för att uppträda på scen. Mycket energi! Hon berättar om sin uppväxt med en mamma som styr och ställer. Att man själv blir som sin mamma och avslutar med att hennes högsta önskan egentligen är att bli kär och bo nära sin mamma. Mycket dans där hon verkligen släpper loss. Fast det bästa är publiken! Så härligt att ha vår teater kvar och att den som i det här fallet verkligen är ett forum för att nå ut med ett budskap. Marah från Syrien har lärt sig svenska bra och naturligtvis var det underbart att kunna bjuda med henne. Inga problem att få gratisbiljetter för flyktingar till föreställningen av Vänersborgs teaterförening.

Les Miserables

Det kan ju tyckas att denna blogg är död men så är inte fallet. Det är jag som så sällan går på teater. Annat var det när jag var ordförande i teaterföreningen. Dels såg jag till att det kom många teatrar till Vänersborg. Dels såg jag till att de passade mitt schema så jag kunde gå. Så gick jag alltid. Ibland hade jag kanske inte lust och kände mig trött men så tvingade jag mig dit. Oftast fantastiskt trevligt. Nu har jag varit på Brodway! Les Miserables har gått här i många år. Jag har faktiskt inte sett den här klassikern tidigare. Nu var det dags. Tre timmar som gick snabbt. Vi googlade lite på handlingen innan vilket var bra så man hade grundstoryn klar för sig. Det är inte lätt att uppfatta allt när det sjungs på engelska. Karaktärerna var häftiga. Bordellmamman och hennes vidriga karl. Den lille pojken som bar på sanningar. Nu skall jag hem och läsa Victor Hugos klassiker samhällets olycksbarn.